Direkt aktion för djurens rätt

Inledning
Kampen för djurens rättigheter har under de senaste åren många gånger tagit uttryck i mer direkta handlingar. T.ex. så har sabotage mer än ofta använts, men även fritagningar av t.ex. laboratoriedjur har förekommit; Djurens Befrielsefront har under de senaste 12 åren fritagit djur från förtryckare. Aktionerna i Umeå har fått mest medial uppmärksamhet, men det har förekommit på många fler ställen, ta en titt på den nationella aktions listan!
Detta avsnitt är väldigt nödvändigt, och bör därför spridas inom den svenska aktivistscenen. Detta är strikt anti-copyright () och jag uppmuntrar till alla former av kopiering och vidarespridning. Fritt översatta utdrag från häftet "Interviews with California Animal Liberation Front activists" är återkommande delar, detta av den enkla anledningen att utdragen är så pass bra att de hjälper oss att förklara användandet av direkt aktion för djurens rättigheter.
California ALF aktivister tillhör de proffsigaste i världen; Nästan alla förtryckare i hela California state har blivit attackerade under deras 14 aktiva år, och inte en enda aktivist har åkt dit, detta är, enligt egen utsago, en konsekvens av maximal försiktighet.
Vi tror på direkt aktion, men det innebär inte att vi inte tror på informationsspridning och traditionellt opinionsbildande, tvärtom, vi vet att detta är grundläggande för en framtid utan förtryck.
I Umeå har det sedan sommaren 1994 inträffat omkring 200 aktioner som vållat skador för uppemot 30,000,000 Kr för förtryckarna. Omkring 10 djur har också fritagits. Segrar har skördats; Det finns numera inga pälsaffärer kvar i Umeå (för ett antal år sen fanns det minst 3), och detta, enligt deras utsago, tack vare direkt aktion och protester. Universitet och andra ställen involverade i djurförsök har attackerats och djur har räddats. Den oerhört intensiva media bevakning som rörelsen genom dessa aktioner dragit på sig har lett till att främst ungdomar öppnat ögonen för nutidens största förtryck. Vi hoppas att detta fortsätter och att kampanjerna mot olika former av förtryck i och med detta intensifieras.

-ALF


Rätten och Skyldigheten att ingripa
Att rädda oskyldigt liv genom att bryta lagen, när inget annat medel skulle hjälpa är, ur ett teleologiskt (konsekventetiskt - när konsekvensen bestämmer det etiskt riktiga i en handling) perspektiv, en helt korrekt handling! Även om man en lång tid innan vet att brott föreligger så är handling rättfärdigat. Motsatsen till teleologi (konsekvensetik), Deontologi (pliktetik - innebär att man bara ser till handlingens lagenlighet), är inte rationell. Denne innebär att man inte ska bryta någon som helst bestämmelse, trots att detta innebär att liv kan skadas eller ännu värre släckas. Om du genom att genom att skjuta den obeveklige kidnapparen räddar livet på den tjugo man starka gisslan så skulle en teleologiskt tänkande människa utan tvekan råda dig att göra detta. En deontolog skulle däremot, med hänvisning till lagen (det är olagligt att döda), strängt avråda dig - även om de tjugo oskyldiga i gisslan riskerar att dödas. En teleolog ser till konsekvenserna innan han/hon handlar, om handlingen, förenklat sagt, hjälper mer en den förstör är den korrekt. En deontolog skulle endast se till handlandet, inte dess alla konsekvenser, vilket innebär att även om handlingen har som konsekvens att en persons liv (mänsklig el. ickemänsklig orelevant) räddas undan död skulle en deontolog inskränkt endast se till själva handlingen.
Det är din skyldighet att ingripa när oskyldigt liv skadas och/eller dödas, annars är du lika delaktig i mördandet som bödeln själv! Att ingripa, även om det innebär att egendom måste förstöras, är då ett måste när vi ser i Sveriges slakterier 133 liv per minut förintas. Människor har glömt livets odiskutabla värde när man börjar se levande varelser som objekt, maskiner, resurser, och det finns faktiskt en hel del människor som värderar egendom så som en stol, en fönsterruta eller ett fordon högre än t.ex. en hunds, katts eller en kossas liv! Detta måste inte respekteras för rättvisa att slå igenom.Vi som vet att vi har moraliskt och etiskt rätt att bryta lagen, bör göra det om det är nödvändigt.
Vi får inte glömma bort att lagen inte är konstant - tvärtom, den ändras med jämna mellanrum, även ibland efter landets ifråga moraliska hållning, och den ändras genom medvetenhet. Moralen väger tyngre än lagen, för den är den enda som är konstant i detta sammanhang. Nu följer ett fritt översatt ex. på detta som Animal Liberation Front's (ALF) pressofficer Robin Webb gav i häftet "KEEP FIGHTING!": "Lagen kan, som jag sa tidigare, ändras. Lagen är inte konstant. Jag kan ge dig en analogi: I två olika byggnader finns det ett antal nummer hundar, och på båda ställena behandlas hundar grymt av människor. Då kommer det ett team andra människor som slår in dörren och räddar hundarna. I detta fall är det ett gammalt hus på landet och det pågick olagliga hundfighter där, och teamet som slog in dörren var ett gäng från en djurskydds- organisation samt den lokala polisen. Lagen säger att de gjort ett bra jobb. Helt korrekt, de har gjort ett mycket bra jobb. Lagen säger att de som förtrycker djur är kriminella. Och igen, helt korrekt, de är brottslingar.
I det andra scenariot, det är ett forskarlab och hundarna är Beaglar, men nu är människorna som slår in dörren ALF aktivister. Dom blir nu istället för att bli hyllade för sina insatser mot förtrycket efterlysta och jagade, för de har gjort sig skyldiga till grov skadegörelse och stöld och måste för detta bli bestraffade! Det finns ingen som kan förklara vad som skiljer de båda aktionerna, förutom det faktum att lagen är både tvetydig och diskriminerande! Båda aktionerna är antingen moraliskt riktiga eller moraliskt felaktiga. Det går inte att få både och."
Detta beskriver lagens många bristfälligheter gentemot moralisk hållning, och när även ekonomiska syften spelar roll, vilka de gör i denna kapitalism som vi lever i, så försvåras, ev. lagändringar ännu mer, trots moralisk riktighet (Landet styrs inte av folket, utan av ekonomiska intressen).
Förtryckarna kommer inte frivilligt ge frihet till "deras" fångar, den måste begäras och handgripligen, så gott det går, erövras. Här följer utdrag från "Interviews with California Animal Liberation Front activists", som förklarar hur dessa aktivister rättfärdigar sina aktioner: Fråga: "Många anser att det är fel att attackera egendom som tillhör någon annan, trots existerande anledningar. Hur rättfärdigar ALF aktivister direkt aktion?" Svar: Alla ALF aktivister har noga tänkt igenom vilka konsekvenser deras aktioner har för både djuren och vårt samhälle. Det är sant att om alla politiska grupper skulle börja använda direkt aktion så skulle den lilla del av demokrati vi har i detta samhälle elimineras.
ALF tar till direkta aktioner, inkluderande fritagningar och sabotage för att liv står på spel. Väldigt få politiska rörelser kan uttala den anledningen, och vi anser det vara det grundläggande rättfärdigandet för direkt aktion: när oskyldigt liv hotas av tortyr och/eller död, och man inte genom lagliga medel kan stoppa förövarna, så har vi människor rätt och skyldighet att ingripa. ALF ingriper, utan våld, utan att ens skada de som torterar själva. Detta är en moralisk och taktisk princip som försäkrar faktumet att grunden vi står på alltid är solid och etiskt hög .
ALF agerar åt och för de som inte kan försvara sej själva. Lagen vänder ryggen åt de miljarder kycklingar, kor, minkar, etc. som blir fängslade från födseln, uppfödda i missförhållanden, dödade och sedan slitna i bitar och konsumerade. Så länge som detta förtryck fortsätter, kommer ALF att existera, försöka stoppa förtryckarna och avslöja djurens missförhållanden för allmänheten.
Fråga: "Även om era anledningar för aktioner inte går att ifrågasätta, kommer inte allmänheten alltid att se ALF som ett gäng galningar och bombkastare?" Svar: Det finns galningar som missbrukat direkt aktion, Patty Hearst kidnapparna på vänstern och The Order på högern, dessa och liknande grupper har gett direkt aktion en negativ image. Men om du tittar historiskt så har direkt aktion utanför lagen varit (är) viktiga delar av vårt arv: The Underground Railroad och John Brown räderna i kampen mot slaveriet, Boston Tea Party, i kampen för jämlika rättigheter i samhället (oberoende av kön- och /eller rastillhörighet), och många andra aktioner har bidragit till de fundamentala rättigheter vi idag har att åtnjuta. ALF kommer en dag att se samma ljus. ALF är en utbredd och ständigt växande rörelse som försöker stoppa tortyr av djur, inte genom att attackera civila försöka uppnå politiska begär. Förtryckarna och makthavarna försöker utmåla oss som galningar, men medvetenhet om djur-förtrycket växer med åren, och därmed stödet för ALF.
Jämförelser med befrielserörelser som ovannämnda är också viktiga delar i rättfärdigandet av ALF aktioner. Motståndsrörelse är en benämning som ALF bör ges, precis som under kampen mot slaveriet så fanns det både aktivister som kämpade genom opinionsbildning och genom direkta aktioner, så som fritagningar av slavar och aktioner direkt riktade mot slavhandlarna (John Brown m.fl. använde även fysiskt våld i kampen) och deras egendom. Dessa aktivister fann varken empati eller stöd i den breda allmänheten, precis som dagens militanta djurrättsaktivister. (Då precis som nu var allmänheten blind inför obevekliga fakta). De agerade med livet som insats. De visste att om de blev fasttagna skulle de bli hårt straffade och socialt förnedrade. De var medvetna om vart felet egentligen låg; inte i deras handlingar utan i handeln med afrikanska svarta människor som slavar. Efter att ha insett detta så agerade de genom informationsspridning, civil olydnad och direkt aktion. De som agerade genom det senast nämnda tillvägagångssättet var nog inte så brydda om vad media och allmänheten ansåg om deras handlingar, de brydde sig om att direkt rädda liv, skada de ansvariga och slutligen försöka slutgöra denna horribla handel med slavar. De utförde handlingar som stred mot dåvarande lag, men vem ifrågasätter det idag?
Parallellerna med dagens kamp mot djurförtryck är, som ni ser, väldigt tydliga. "Det är bara negrer" sa slavhandlarna och dess försvarare, "Det är bara djur" säger djurförtryckarna och dess avarter. Nu tänker säkert du som är ny inför ett sådant resonemang; "Man kan ju inte jämföra djur med människor, det är skillnad. Eller menar dom att negrer är som djur?" En sådan tanke baseras på okunskap om existerande logik, baserad på vetenskapliga fakta. Den kunskapen får du söka någon annanstans. (Hör med någon av de existerande djurrättsorganisationerna, se adresslistan/red). Efter att ha insett att människors och andra icke-männskliga djurs rätt till ett eget liv i frihet är jämnlik, och obeveklig, så kan man börja se ovannämnda paralleller.
Det krävdes i kampen mot slaveriet människoliv, och krig utbröt p.g.a. Sydstaternas vägran att acceptera lagar som bl.a. förbjöd slavhandeln. I kampen mot djurförtryck så går det nog inte lika långt, även om vissa kallar det som pågår ett krig, och liv har skördats, men dessa har, förutom djuren, endast varit i form av djurskyddare som dog "i fält" (Tom Worby, Mike Hill, Jill Phipps - mördade av djur-förtryckare), för som bekant, så förs kriget från vår sida genom ickevålds principer.
Sammanfattningsvis så kan sägas att rätten att ta aktion utanför lagen finns, men frågan är om viljan, motivationen eller övertygelsen, övertygelsen om att det hjälper djuren finns, men den lär uppstå om ni läser vidare. Vi har just sett födseln av en ny rörelse, som nu växer. Väx med den!

Vad innebär direkt aktion?
Själva benämningen direkt aktion innbär att man direkt ingriper, inte nödvändigtvis olagligt men det är den delen av direkt aktion som vi nu talar om; att t.e.x. skada egendom som direkt eller indirekt orsakar lidande och/eller död, att handgripligen förhindra onödigt lidande. Det kan även vara i form av att befria de utsatta personerna från deras våldsverkare. Att genom direkta handling på något sätt försöka förhindra plågeri och mord! Det kan vara från att spreja slagord, krossa fönster, limma lås till att anlägga bränder, sabotera maskiner eller befria djur. Fantasin sätter gränserna. Konsekvenserna av direkt aktion är flera. Aktionen slutar inte efter själva gärningen, utan då har man bl.a. media att ta hand om, för allmänheten måste få veta vad som är fel med det aktuella målet. Du kan ringa från en telefonkiosk, eller helt enkelt skicka in ett pressmedelande. Om du vill så kan du helt enkelt ta kontakt med Emelie E:sson, talesman för Djurens Befrielsefront (DBF), så tar hon kontakt med media. I ett medelande till henne så måste alla detaljer hon har värde av att veta inkluderas; vad som gjorts, vad detta ev. har inneburit för förtryckarna, vad detta ev. innebär för djuren, vilka skador uppkom, hur många djur räddades och i så fall undan vad, vad kommer att hända med de räddade djuren, var aktionen en del av någon kampanj, varför utfördes aktionen, vad aktivisterna upplevde inne i t.e.x. labbet, plus allt annat som du vill att allmänheten ska veta. Innan aktionen ska du gärna ta reda på vilka reportrar du kan lita på, ta inte kontakt med någon typisk kvällstidnings -sensations-sälja-lösnummer-reporter. Ta kontakt med någon som objektivt återspeglar verkligheten, som ägnar sig åt seriös journalistik, nyanserat och sakligt. Om någon reporter skrivigt ett bra repotage om något relaterad ämne så ligger den reportern bra till, så att säga.
Efter en fritagning så har man en stor del av arbete kvar efter aktionen, i form av utplacering av djuren. Om det inte redan fixats bra hem så kan detta vara ett stort problem, som såklart måste lösas..
Direkt aktion för djurens rättigheter får inte innebära att någon skadas, detta är något ytterst otaktiskt och dumt som ska undvikas. Detta poängteras i ALF's riktlinjer: "Det handlar om en ickevålds kampanj, aktivisterna tar alla åtgärder som är möjliga för att inte lyckas skada något djur (varken mänskligt eller annat)...." Våld, fysiskt, får bara förekomma vid självförsvar eller vid direkt nödvärn. Om du under bokstäverna A.L.F. tar aktion så måste det naturligtvis innebära att dessa riktlinjer följs, om inte, är aktionen ingen ALF aktion, och förlorar därmed mycket av den etiska substansen. Inget våld förekommer under ALF aktioner. Punkt slut! Inget liv har under ALF's 21 aktiva år skadats. Detta kan kanske förefalla konstigt med tanke på det oerhörda antal aktioner som under åren tagits, men detta har grund i aktivisternas försiktighet, och den måste upprätthållas.
Direkt aktion i Umeå har inneburit en hel del. Media har definitivt reagerat starkt. Många anser att de har reagerat opprotionellt, vilket kan vara sant, men det faktum att aktivister åstakommit en enorm kapitalförstörelse har väl lett till denne. Repressionen är ett faktum. (Se sid66).
I Storbritannien har direkt aktion lett till pälsindustrins förfall, detta är ett faktum! Under 1980-talet så genomförde ALF massiva kampanjer mot olika pälsföretag, och detta ofta i form av ekonomiskt sabotage. Resultat: Pälsindustrin nästan totalt eliminerad i hela Storbritannien. Det medgav även ledande personer inom British Fur Trade Association; "Om de (pälsmoståndarna) hållt sig till legala metoder skulle vi idag haft pälsfarmer och butiker utspridda upp och ner över hela landet..."
Om direkt aktion leder till samma sak här i Sverige återstår att se. Att demokratin sätts på spel genom användandet av olagliga direkta aktioner är trams. Demokratin i Sverige är så pass bristfällig att sådana aktioner inte på något sätt kan urholka den, tvärtom, kanske kan de hjälpa folket att börja tänka, och se till att de mycket inflytelserika ekonomiska intressena passar sig och tänker till ordentligt innan de nästa gång kör över allt och alla i sin besinningslösa jakt efter profit. Det finns en hel del exempel på situationer när makthavare kört över folket i egensyfte. Som ett närliggande exempel kan vi nämna Dennispaketet, då makthavarna helt utan hänsyn till miljö och skattebetalare tog beslut endast för att tillfredsställa stora bilfabrikörer, transport- och byggföretag. Fy fan! I skuggan av detta blir snacket om folkstyret en fars!

Samanfattning
Direkt Aktion gör skillnad för djuren! Sedan kan man ju alltid diskutera vad som är mest taktiskt i vissa lägen, men i stort så överväger de positiva effekterna. Men det är ju såklart skillnad från industri till industri. Det är kanske inte det absolut bästa att göra aktioner mot köttindustrin, om man sätter det gentemot t.ex. pälsindustrin, men det är heller inget dåligt! Vi har sett resultaten, och dessa är uppenbart bra, så vad hindrar oss? Rädslan att åka dit skrämmer nog många, fängelse och viss social förnedring (i vissa fall) är inget kul, men tänk på vad djuren utstår! Alla våra hemskaste scenarion bleknar totalt i gämförelse med deras situation. Den är minst sagt inget vi lugnt kan acceptera! Det är upp till oss!



facklan