Insändare
(RED: Vi har inte fått så mycket brev, sa räds inte att skriva in om du har
något att säga. Glöm inte att skriva "FÖR PUBLIKATION" om du vill att brevet ska
publiceras!)
Saknad av stöd ett problem
Varför du ska stödja A.L.F.
Av: OLLe.
Medan vi ser antalet aktioner mot djurförtrycks etablissemang stadigt öka,
fortsätter fördömande röster eka i våra kära djurrättskretsar. NSMPD fortsätter
under central-styrelsens tyranni att ta förtryckarnas sida, dels genom att öppet
fördöma, men även genom att aktivt hjälpa polisen, i en hittills rätt så
fruktlös jakt på de anonyma aktivister som för djurens skull riskerar sin egen
frihet. Mer förvånande är det utbredda fördömandet av A.L.F. bland vanliga.
djurrättsmänniskor. Jag säger förvånande p.g.a. den unika situationen!
Efter att de senaste åren ha lärt känna andra länders djurrätts-scener så måste
jag, tyvärr, säga att i Sverige så har vi inte insett värdet av att ha grupper
som A.L.F. aktiva. Ett nära ex. är vårt kära grannland Finland, där är det svårt
att hitta fördömare involverade! Detta leder i sin tur till att grupper som
A.L.F. lättare finner mod till att frita djuren, ekonomiskt sabotera för
förtryckarna och att avslöja djurens missförhållanden för allmänheten!
Det ökande antalet aktioner kommer i sin tur leda till att chansen att någon
åker dit ökar, och när det händer (för det kommer att hända) så måste det finnas
människor på rätt sida av gallret redo att tillgodose behovet av support som man
i fängelse behöver, för detta är aktivisterna minst sagt värda.
Det är hyckleri att påstå sig kämpa för djuren men samtidigt baktala A.L.F.,
hyckleri, inget annat! A.L.F. har gjort förandringar som lagliga och respektabla
organisationer under 180 år misslyckats med. Man kan ju fråga sig hur många som
dött i onödan för att deras "vänner" ödslat sin energi på att skriva brev
istället för att direkt hjälpa djuren.
(Jag skulle gärna skriva ut mitt namn och öppet ge mitt stöd, men det går tyvärr
inte av personliga skäl).
-
Kämpa på!
(Namn undanhållet på egen begäran)
Tack för ett bra första nummer av Facklan. De enda anmärkningarna jag har gäller
väl skrivfelen (stavning, grammatik) men jag fick förklaring för dessa på sista
sidan så, jag är nöjd och ser i fram i mot #2!
-
Bränn deras dödsmaskiner!
Av: Direkt Aktion ikväll.
Kapitalism, alla former av förtrycks gemensamma ledljus står i fokus när vi
ekonomiskt saboterar förtryckarna. Aven om vi ska sikta in oss på just
kapitalismen (om vi krossar kapitalismen faller de flesta förtrycksformer) så
kan vi inte vänta och se oskyldiga djur slaktas för vinstsyftets skull, detsamma
gäller dennispaketet, bränn ut dom jävlarna! Släck deras ledljus, för alltid!
-
DBF-aktionen mot Göteborgs univ.
- THE TRUE STORY-
Av anonym DBF - aktivist
Efter Djurens Befrielse Fronts (DBF`s) aktion mot institutionen för anatomi och
cellbiologi vid Göteborgs universitet natten till den 15 december har det
uppstått många frågor bland djurätts-medvetna och aktivister som jag anser
nödvandiga att besvara för att reda ut eventuella missförstånd och klargöra vad
som hände, så här kommer "the true story".
En av de vanligaste frågorna har varit varför så få djur fritogs. svaret på den
frågan är enkel, DBF fritog så många djur av den art som det fanns hem till.
På den djuravdelning som DBF bröt sig in i fanns det "bara" kaniner, råttor,
möss och gerbiler. Dessvärre hade DBF endast hem åt två råttor, eftersom vi
aldrig fritar djur om vi inte har bra hem som väntar djuren. DBF hade som avsikt
att ta med andra arter, men tyvärr så fanns de djuren i en larmad del av
djuravdelningen där även dyrbar tortyrutrustning fanns, så vi var tvungna att
överge de djuren.
Det är synd att inte fler djurvänner, djurättsmedvetna och aktivister erbjuder
sig att ta hand om fritagna djur, för så länge det inte finns hem så kan vi inte
plocka fler djur.
Visst kan väl alla ta hand om några råttor, en katt eller två eller en kanin.
Om inte du tar hand om dem så kommer de bli ännu en siffra i
djurförsöksstatistiken och torteras till döds.
Inga är mer besvikna och ledsna än DBF-aktivisterna själva som var tvungna att
gå in labbet, se dessa individer med blodiga ryggar och sedan behöva lämna dem.
Men vi har inget val!
DBF tog de djur som det fanns hem till från Göteborgs universitet, 2 råttor som
nu lever livets lyckliga dagar, båda lever och mår bra.
Efter att djuren räddats från tortyren var det beslutat att DBF skulle orsaka så
stor ekonomisk skada som möjligt för att se till att djurförsökslabb i framtiden
spenderar mer pengar på säkerhet än de gör på att köpa in nya djur och tortera
dem till döds.
Ekonomisk skadegörelse är effektivt, eftersom pengar som skulle använts till att
tortera djur istället används till att betala försäkringar, installera larm, köpa
nytt material mm.
På Göteborgs universitet slog DBF sönder glasdörrar, tomma burar, handfat, en
enorm diskmaskin som använts till att diska burar och vattenflaskor och även ett
kombinerat kontor/kök/fikarum slogs sönder och förstördes.
Att fikarummet slogs sönder har kritiserats av många, men fakta är att vad som
förstörs kvittar så länge som det är institutionen som betalar priset.
Självklart ska det prioriteras att slå sönder tortyrredskap, men om man ändå
befinner sig i fikarummet, varför ska det skonas? Varför ska det rum där
personalen sätter sig och njuter av en kopp kaffe efter att de har torterat djur
vara kvar?
2 säckar med pärmar, disketter och annan information togs från djuravdelningen
och det material som inte kunde tas med slängdes ut i fikarummet och fick sedan
kladdiga substanser och vatten uthällda över sig för att förhindra vidare bruk
av dem.
Vad är det för fel med detta?
Forskarna påstar att en kanin dog p.g.a. av DBF under denna aktion och gråter ut
i media. Varifrån kommer denna plötsliga sympati med djuren?
De har ju inget emot att döda hundratals kaniner varje år i plågsamma
djurförsök, så varför bryr man sig om kaninen. Kaninen tros ha dött p.g.a. stress
som DBF orsakat, men den kan lika gärna ha dött p.g.a. det försök den var i. Om
DBF ar ansvariga för kaninens död är det givetvis tråkigt och DBF beklagar det.
Resultatet av aktionen mot institutionen för anatomi och cellbiologi vid
Göteborgs universitet var två liv räddade, nästan en miljon kronor i
skadegörelse för djurindustrin och forskarna vid institutionen har erkänt att
det är katastrof för forskningen, och ni påstar att direktaktioner inte gör
någon skillnad? Det gjorde det för de fritagna råttorna och alla de andra djur
som DBF fritagit genom årens lopp .
Om du vill ta hand om ett eller flera fritagna djur från framtida DBF-aktioner,
kontakta :
DJURENS BEFRIELSE FRONT
Box 179
265 22 ÅSTORP
DBF behover även pengar akut! Donera!
pg. 46 65 32 7 - 5
GE ETT HEM, NU!
Fritagningar blir mer och mer sällsynta. Varför? Jo, den främsta anledningen är
att det blir allt svårare att ta sig in i labben eftersom de många gånger är
hårdbevakade och larmade. Men då och då ges möjligheten att rädda djur från
tortyr, nu senast vid aktionen vid Göteborgs universitet. Dessvärre fanns det
bara hem till två råttor, fler människor hade inte erbjudit sig att ta hand om
flår råttor. Tro inte att aktivisterna har gårdar redo att fylla med räddade
djur.
Det behövs människor som du som kan ta hand om djur. Alla kan föda åtminstone 1
extra mun och ge plats åt 1 levande varelse. De flesta kan nog ta hand om
omkring 5 t.ex. marsvin! Om alla djurvänner tog sitt ansvar och erbjöd sig att
ta hand om fritagna djur så kan vi tömma labben här och nu!
Några råttor, en hund eller katt eller ett par kaniner, tar de så mycket plats
och kostar de verkligen så mycket att du inte kan ta hand om dem, och låta dem
istället plågas och dö i labben?
Det är skrämmande att så många djurvänner har husdjur de köpt från zoo-affärer
eller kennlar, men inte kan ta hand om ett fritaget djur! Ta ditt ansvar, öppna
dina armar för ett eller flera fritagna djur. Du kan förandra deras liv över en
natt, glöm inte det!
Om du inte vet hur du kan ta kontakt med aktivister som du kan hjälpa, kontakta
Djurens Befrielse Front så hjälper de dig. Nästa gång ett lab blir attackerat
vill vi höra att labbet tömts och att det inte var några problem att finna nya,
kärleksfulla hem åt djuren.
TA DITT ANSVAR - RÄDDA ETT DJUR!